Fick lov att skriva av mig

Det är sjukt hur humöret går upp och ner. Jag orkar verkligen inte.
Jag orkar inte att jag är så dålig på att ta tag i saker. Både oviktiga saker och saker jag verkligen verkligen måste ta tag i. Jag är för feg helt enkelt. Jag är rädd för konsekvenserna. Även fast jag vet vad som är bäst är jag för feg för att ta tag i det. Ibland önskar jag bara att nian ska ta slut och jag slipper träffa folk igen. Jag inbillar mig att allt blir lättare då. Jag vet att det inte blir det. Nätterna kommer fortfarande vara sömnlösa och det kommer bli ännu svårare att ta tag i det. De säger att det blir lättare med tiden. Inte i det här fallet. Det blir bara svårare och svårare. Snart kommer det vara för sent. Då kommer det bara bli ännu jobbigare. Jag ska ta tag i det. Jag vet bara inte när och jag vet inte hur. Det är så svårt när jag aldrig får tillfälle till det.

Det var du som sårade mig, inte tvärtom. Ändå är det jag som känner att jag måste prata med dig. Det borde vara tvärtom. Men det verkar som att du inte bryr dig ett skit. Och som grädde på moset ignorerar han också mig. Jag orkar inte.